Den nära staden

Vår vision om den nära staden handlar om att snabba upp kollektivtrafiken. Men den handlar lika mycket om att eftersträva närhet mellan bostäder och resmål, och att därigenom minska behovet av resor.

Ett gammalt ideal

Visionen om den nära staden är ett gammalt ideal. Städer har i alla tider byggts så, att invånarna lätt skall kunna nå den service de behöver. Man skulle nästan kunna påstå, att själva idén med en stad är, att man, till skillnad från på landsbygden, skall ha nära till olika inrättningar. För 100 år sedan hade de flesta Göteborgare gångavstånd till butiker för olika livsmedel, beklädnad, sybehör, järnvaror, skola, bibliotek, kyrka med mera. Stadsdelarna var levande och behovet av längre resor begränsat.

Massbilismens fördelar

Redan på 1800-talet kunde bättre bemedlade införskaffa en automobil. Bilen kom att bli en symbol för status, välstånd och personlig frihet. Från 1950-talet började det bli möjligt för en bredare allmänhet att eftersträva dessa ideal genom en privatägd bil. De förtroendevalda har understött detta och satsat stort på motorleder och parkeringsplatser.

Samtidigt växte ett nytt stadsplaneringsideal fram. När det nu var lätt att förflytta sig, kunde boende, arbete och service separeras. Bostäder kunde lokaliseras till lugna och naturnära lägen. Genom att samla stora butiker i köpcentra, kunde handeln effektiviseras och priserna hållas nere. Dessa centra lokaliserades vid stora trafikleder, för att vara lätta att nå med bil på väg hem från arbetet.

Massbilismens nackdelar

Efter hand har dock även betydande nackdelar med massbilismen blivit alltmer uppenbara.

Närmiljö och folkhälsa

Redan tidigt blev det tydligt att privatbilismen skapar olyckor, som drabbar både bilresenären själv och oskyddade medtrafikanter. Trots stora säkerhetssatsningar på både fordon och vägar, skapar bilolyckor fortfarande mycket död, lidande och vårdkostnader.

Luftföroreningar via avgaser har varit ett stort problem, som förbättrats med hjälp av katalysatorer. Elbilar lämnar inga avgaser under drift. Kvarstår att alla bilar med gummidäck skapar hälsoskadande luftburna partiklar. Buller, också främst orsakat av däcken, är också fortsatt ett problem, som skapar stress och vantrivsel.

Ett annat stort problem för folkhälsan, är att bilen reducerar naturliga tillfällen till kroppsrörelse. Detta måste kompenseras med artificiell träning. Träningen tar tid och sammantaget minskar alltså den tidsvinst bilen ger.

Makromiljö och klimat

Biltillverkning och väganläggning konsumerar stora natur- och ekonomiska resurser. Katalysatorerna förbättrar den lokala luftmiljön, men eliminerar inte utsläppen av koldioxid, utan fossildrivna bilar ger fortfarande betydande bidrag till växthuseffekten. Brytning av mineral till elbilarnas batterier innebär växande utmaningar både miljömässigt och geopolitiskt.

Stadsmiljö

Vägar och parkeringsplatser breder ut sig i staden och tar upp mycket yta, som kan användas på bättre sätt. Vägarnas svarta asfalt och gråa betong upplevs av få som särskilt angenäma. Bilarna skapar buller, avgaser och damm. Vägar utgör vidare en trafikfara, särskilt för barn. Vägar skapar också omfattande barriäreffekter i staden.

Barnfamiljer söker sig ofta bort från denna miljö till mer naturnära lägen, men börjar samtidigt arbetspendla med bil och försämrar så boendemiljön ytterligare för dem som bor kvar i staden.

Segregering

En aspekt som mer sällan tas upp, är att bilismen skapar segregering. Stora grupper ställs av olika skäl utanför privatbilismen. Barn och ungdomar är för unga för att inneha körkort. För vuxna kan ålder, ohälsa och svag begåvning tillfälligt eller permanent utgöra hinder för körkortsinnehav. Många har av ekonomiska skäl inte möjlighet att äga en bil. Andra, åter, avstår bil av altruistiska skäl: för att bidra till bättre miljö och säkerhet för andra.

Underdimensionerad kollektivtrafik

De omfattande satsningarna på privatbilismen innebär också, att dessa satsningar inte kommit kollektivtrafiken till del. Den kollektivtrafik som billösa grupper får hålla tillgodo med, erbjuder alltså inte de resemöjligheter som annars skulle kunna ha varit möjliga. Köpcentrumen är lokaliserade så, att det skall vara enkelt att nå dem med bil. Vanligen är det dock betydligt mer opraktiskt att ta sig dit med kollektivtrafik eller cykel. Det kan ofta bli ett halvdagsprojekt, snarare än något man kan göra på hemvägen.

Utarmning av stadsdelarna

Det faktum att förtroendevalda under lång tid satsat på köpcentra, innebär också att stadsdelarna, och även själva stadscentrum, utarmas. Förr fanns det en fiskaffär, en sybehörsaffär, en järnaffär, en bokhandel, ett apotek, och så vidare, inom gång- eller cykelavstånd för de flesta. Numera är det ofta svårt att finna den service man söker, utan att behöva ta sig till ett avlägset köpcentrum. De affärer som finns kvar, har ofta litet sortiment, låg kvalitet och höga priser. Lokala livsmedelsbutiker har ofta ett fokus på chips, godis, läsk och spel. Icke bilburna grupper är alltså hänvisade till, att antingen hålla tillgodo med ett begränsat och dyrt lokalt sortiment, eller att lägga mycket tid på resor till köpcentra.

Den nära staden

Visionen om den nära staden handlar om att återupptäcka fördelarna med att ha det man behöver inom räckhåll. Den handlar om att ge förutsättningar för att återuppliva den lokala servicenäringen. Den handlar om att ge tillfälle till naturlig rörelse i vardagen. Och den handlar om att utforma stadsmiljöer som inte domineras och begränsas av fula, bullrande och farliga trafikleder. Istället för att familjer skall behöva flytta från staden, för att finna en harmonisk, grön och trygg miljö, bör detta kunna erbjudas i staden.

Spårväg är trevlig. Men den är inget självändamål. En insparad resa är ofta den bästa resan, avseende olycksrisk, välbefinnande, miljö och ekonomi. Bostadsområden med ett stort serviceutbud på gång- eller cykelavstånd är attraktiva. Sannolikt skulle också fler vilja bo i stadsmiljö, om de inte stördes av buller, damm och olycksrisker.

Den nära staden är en människovänlig stad. Den nära staden är en stad för alla åldrar och människor. Spårvägen är ett gott inslag i en sådan stad. Spårvägen tar betydligt mindre plats än biltrafiken, ger mindre barriäreffekter, och kan smälta in väl i grönska. Men den bästa resan är, trots allt, den som inte behöver göras alls.

15-minutersstaden

Den mest kända visionen för den nära staden kallas 15-minutersstaden. Den har blivit mest känd från Paris. Visionen är, att viktiga, regelbundna resor inte skall behöva ta mer än 15 minuter.

Målet om 15 minuters restid från periferi till centrum finns också med i kommunernas och regionens principprogram Målbild Koll2035.

Vi ansluter oss inte till någon särskild vision eller någon särskild teoretiker. Samtidigt vill vi lyfta perspektivet om den nära staden. Om man vill att fler skall gå, cykla och åka kollektivt, räcker det inte att bygga fler gång- och cykelbanor och spårvägar. Avstånden till resmålen behöver också vara sådana, att dessa färdmedel upplevs som attraktiva.