Spårväg bör gå så rakt som möjligt. Detta framför allt för att öka reskomfort och hastighet, men även för att förhöja det estetiska intrycket och minska slitaget.

Detta gäller både vid nyanläggning och vid renovering av befintliga sträckor.

Spårvägen är flexibel. Den klarar ganska skarpa kurvor. Detta möjliggör trafikering av tät stadsbebyggelse med rundning av hörn och andra liknande behov. Den klarar också att kompromissa med andra trafikslag i form av krökar och sidoförskjutningar för att ge plats för hållplatsrefuger, vänstersvängande körfält eller för att ta sig igenom mot och trafikplatser.

Denna flexibilitet bör dock inte överutnyttjas. Genom att utforma en rak, bekväm och vacker spårväg, visar man resenärerna att man prioriterar spårvägen. En sådan spårväg får högre status och har lättare att dra till sig resenärer. Den ger också signaler om att staden prioriterar kollektivtrafik och en god och estetisk stadsmljö.

Vid behov av kurvor bör stora radier användas både horisontellet och vertikalt. Kurvor bör för mjukare kurvtagning utformas progressivt, med större kurvradier i början och slutet av kurvan.

Läs mer

Ett exempel på en krokig sträcka där vi lämnar förslag är:

- Chalmers - Wavrinskys Plats - Sahlgrenska - Slottsskogen (se: Sahlgrenska)